När jag väntade Kevin så gick jag på små rosa moln. Jag var överlycklig och sa hela tiden att det skulle bli hur mysigt och underbart som helst med en bebis! Många var då snabba med och tala om för mig att det inte bara är gulligt och pluttinuttigt. Att det faktiskt är jobbigt många gånger. För man kan inte längre sova, äta, duscha, läsa en bok osv hur länge man vill. Men jag fnös åt det och sa men herregud jag har väl en sambo som kan hjälpa till?

När Kevin var ca 2veckor gammal så fick han kolik. Och det var allt annat än pluttinuttigt. Det var KATASTROF. En bebis som skrek från morgon till kväll. Öronen höll på att ramla av, fönsterrutor höll på att spricka och huvudet höll på att gå i bitar ^^

Men vi tog oss igenom det. Jobbig tid men vi fixade det =) sen kom utvecklingsfasen, första förkylning och så tänder. JOBBIGA tider. Men vi tog oss igenom det med. Och vi lär oss mer och mer HUR vi kan hjälpa prinsen när det är som mest jobbigt.

Jag trodde inte att ett barn hade så många jobbiga stunder i livet. Det ÄR tufft men vi fixar det och det känns skönt! ^^ el man har ju inge val... Så nu när Kevin hamnar i någon jobbig period så vet jag hur jag ska gå in och fajtas med det jobbiga. Står inte där som ett frågetecken längre!? =)

Men en sak fattar jag inte HUR i all sin dar jag ska göra och det är med MATSTREJKEN! Suck. Kevin äter knappt ingen mat alls^^ sitter mest och petar. Serverar jag tex potatis, fisk och grönsaker. Så äter han lite grönsaker och fisk. Potatisen rör han inte! Numera funkar mest välling och bröd. Ja jätte bra att han äter det. Men det dryga är att han vaknar upp till 2gånger på natten och vill äta. Avbruten sömn för oss båda... Jag vet att detta är säkert något som går i perioder och det blir nog bättre med tiden. Men ÄNDÅ.

Nog om barn och dess problem ^^

Nu ska jag strax dra gång med tårtbak * 2. Ska fira Kevin i efterskott idag..
Kram