Nu ska jag berätta något, När jag var runt 16-17år då kände jag en stark längtan efter att få ett eget barn. Jag hade en sådan stark längtan att jag klarade knappt av att umgås med någon som var gravid el nyligen fått barn. För det gjorde så otroligt ont inom mig! Och eftersom jag på den tiden inte var intresserad av pojkar, utan flickor så visste jag att det inte skulle bli lätt och fixa det själv. Började sakta men säkert inse att det här med barn får nog vänta!

Jag levde ihop med en tjej förut som jag trodde att jag verkligen älskade. Men efter en tid insåg jag att jag inte kunde leva med henne så vi bröt upp och det var fruktansvärt jobbigt men jag ville inte ta upp mer av hennes tid. Ville att hon skulle gå vidare och leva det liv hon ville... Och jag behövde fundera själv HUR jag skulle göra med mitt liv. Jag visste vad jag ville och det var att skaffa barn men hur och när visste jag inte!

Men så hände något magiskt, November 2010 träffade jag "mannen" i mitt liv som jag är tillsammans med en idag <3 och tillsammans har vi två fantastiska barn som jag älskar mer än allt annat i världen. Tänk vad bra mitt liv blev tillslut. Och jag som trodde att jag aldrig skulle få barn....

   

Jag älskar er <3 <3 <3

Nej nu ska jag ta och gå till dagis. Hämta hem min prins!