Hoppar in en snabbis & slänger in ett kort litet inlägg. Snart blir det & krypa ner i sängen & bläddra igenom det sista jag har kvar i en tidning, sen ska den lämnas över till nästa lyckliga ägare, Nina.

Kevin har ätit duktig 3-4dagar & jag var riktigt glad. Men glädjen varade inte länge! För nu har han börjat krångla igen   bara & inse att det är såhär det är. Det går som en berg & dalbana. Har tagit upp det med bvc för & få lite råd på vägen. Men det kvittar, för det funkar ändå inte. Alla säger till mig, det blir bättre. Ja jo det kanske det blir. Men det är inte kul när det är såhär var eviga dag! Sitter vid köksbordet lång stund, provar & matar, lirkar och smakar på hans mat och visar med glädje och säger Mm, gott. Jag äter något tillsammans med honom och försöker göra det trevligt. Ibland äter han lite, ibland bara 2-3skedar och vänder sen bort huvudet, ibland gråter han. Om jag bara visste vad det är för fel? Listan skulle kunna göras lång med allt jag provat. Jag har snart inga mer ideér :(

Känner mig så maktlös. Tänker varje dag att idag kommer det funka bättre och så blir det tvärtom! Aja.

Nej nu ska jag sooooova....

Det finns nog inget som är så irriterande som när man frågar en kompis om den vill ses på en fika?, och så kan dom inte pga någon anledning (jobb, sjukdom osv) och så får man reda på att denna kompis umgås med någon annan. Varför inte bara säga, jag är inte intresserad av att träffas. Varför ge förhoppningar? Inte f*n är det kul och få veta sanningen. Men hellre sanning än falska förhoppningar!

Frågade en kompis förut om vi skulle ses? då det var sjukt länge sen sist. Då sa denna kompis, Jag vet inte när vi kan ses? För just nu jobbar jag skit mycket. Okej, det är väl inget mer med det. Men sen läser man på Fb att denna kompis har umgåtts med en annan flera tillfällen? Varför då inte höra av sig till mig då? Inge intresse att vilja träffa mig? Nej men för i h*lvete tala om det då...

Hellr få sanna vänner, en många falska!....

Jag har världens finaste människa i mitt liv, som jag är väldigt tacksam för att han finns! :) Och det är min sambo även pappa till mitt barn. Han är även världens bästa vän <3 Vågar stå för vad han tycker. Och krånglar inte. Vill han hitta på något med mig, då gör han det utan att ge en förhoppningar. Bara för vi är sambos så behöver man inte alltid vilja umgås ;) Om det någon gång skulle ta slut, så hoppas jag att vi kan fortsätta vara bra vänner. Det kanske inte är så "normalt" att umgås med sitt ex. Men jag hoppas ändå vi kan fortsätta vara vänner...


Har försökt hört av mig till många och fråga om de vill ses? Men utan resultat. Nu orkar jag inte lägga ner mer energi. Vill NI ses, så vet ni var jag finns?! Ja jag kanske låter som någon bitterfitta. Men är bara så trött på undanflykter. Finns ingen sanningen längre?!

Älsklingen jobbar, vilket är sjukt tråkigt. Eftersom jag har glidit ifrån många vänner, sen Kevin kom till världen. Så blir dagarna ganska ensamma. Det är så himla tyst här hemma, bortsett från Kevin. Är verkligen jätte glad som har Kevin. Han gör mina dagar till det bättre <3 Jag älskar min lilla prins så mycket (:
Men som sagt vad inte så länge kvar tills älsklingen får sin semester. Ska bli så otroligt gött. Jag räknar dagarna =)

Skulle behöva ordna upp mitt ensama liv (: träffa lite nytt folk. Kanske få nya vänner?! Ska nog ta mig i kragen & börja gå på "kyrkis" till hösten. Och sen kanske jag skulle börja på någon aktivitet?! Men vad? Provade två olika i vintras, men det var inget för mig..

Nej orkar inte sitta här & deppa. Ska göra något som jag tycker är kul. Kanske baka något?! Gå en promenad med prinsen när han har vaknat el dylikt....