Jag har snart (i Oktober) varit mamma i 1år. Vid det här laget borde jag ha vant mig. Men nej, det känns fortfarande "offatbart". Att jag är mamma. Jag som alltid har lånat andras barn och lekt med dom och pysslat om dom. Nu är jag helt plötsligt mamma själv.

Det tar tid innan man vänjer sig helt.

I morse vaknade Kevin och var ledsen. Jag ropade inne i från vårt sovrum att, "mamma kommer snart" . Inte för att Kevin kanske förstår vad snart betyder. Men iaf =) och efter att jag hade sagt det så tänkte jag för mig själv, mamma. Jag? Det känns både bra men konstigt.

Jag vet att jag kanske förklarar konstigt. Men kommer inte på att skriva det på annat sätt. Hoppas ni förstår ändå?!


Idag vaknade vi alla tre vid 08.00 tiden, eller strax innan. Frukost och kaffet är intaget. Kevin har lekt en stund. Men tröttheten tog över ganska snart så nu ligger han och sover sin fm vila. Borde väl vakna snart? Micke är i pannrummet och donar. Jag sitter här, som vanligt! Ska snart göra något annat.. Vill/kan inte sitta här hela dagen.. Hehe!

Ute är det dimmigt. Och det är inte så varmt ute heller...

Nej nu ska jag läsa några bloggar och sen fixa lite.

Jag försöker vara så positiv det bara går, livet blir mycket roligare då! Men vissa saker blir man faktiskt upprörd utav. Och det är,

* Barn som far illa i hemmet. Det är fruktansvärt. Hur f*n kan man ge sig på oskyldiga barn?

* Djurmisshandel.

* Pedofiler

* Rattfylleri

* Mobbare

Finns mycket saker som gör mig upprörd. Dessa saker är något av dom mest idiotiska som jag kommer på nu! Sedan finns det andra saker som också gör mig upprörd, men som inte är fullt så allvarliga. Och det är,

* Folk som lovar saker och sedan ändrar sig (kommer med dåliga undanflykter)

* Skitsnack

Nej fantasin är dålig men listat upp lite saker iaf